Tack själv, det var mycket trivsamt!

Fler hälsningar från vännen på besök

Travel with you heart and you will always be free.
Live the dream!

En gammal vän på besök.

Here's to Cisco and Sonny and Leadbelly too
And to all the good people that travelled with you
Here's to the hearts and the hand of the men
That come with the dust and are gone with the wind

School of yellowtailbarracuda bjuder på en liten historia...

Jag grejjar på med diverse arbetsuppgifter va, och iakttas noggrannt av en liten dam alldelens bredvid mig. Så närmar jag mig henne för att hjälpa henne lite extra, hon spänner blicken i mig och säger på dialekt:

- Du har anlag, skulle kunna vart ett bra fruntimmer!
- Jag är en kvinna, Linnéa heter jag.
- Är du? (superförvånad) Men på ögene är du en karl, du kan blinka med dem...

Ja vad säger man? Tänker att jag gör bäst i att inte säga nånting, det blir tyst ett tag innan damen återigen vill poängtera:

- På ögene ÄR du en karl...(ser sedan väldigt eftertänksam ut innan hon avslutar)
- Jasså, därför du ena duktig på att göra saker som ett fruntimmer.

Isidor

Alltså, det här är inte min story, men det är ta mig fanken det gulligaste och roligaste jag hört på länge, ja, kanske nånsin faktiskt. Därför måste jag ju försöka dela med mig, som jag tänker mig att det var..

Ponera följande scenario:
Min bror är på hockey, och stöter ihop med en arbetskamrat och hans son, knappast mer än kanske 3 år gammal. Sonen, låt oss kalla honom Filip, har precis träffat Isidor (Luleå Hockeys jättemaskot i lurvig björnkostym och gissningsvis nån hockeytröja).
Härifrån börjar konverastionen:
Arbetskompisen: Filip har fått träffa Isidor!
Bror säger nåt i stil med; Vad roligt!
Filip (ganska så skärrad): Nej. Han hade ätit upp en människa.
Min bror (svårt att hålla sig seriös): Va?
Arbetskompisen (något viskande):
-Ja...Filip såg ett ansikte i halsen på Isidor, så jag sa att han kanske hade ätit upp honom, han är ju en björn.

Åh, stackars stackars Filip, han går väl omkring och är livrädd för Isidor nu.
Och väldigt roligt att barn inte lägger ihop 1+1. Det skulle väl aldrig falla honom in att tänka att Isidor i själva verket är en utklädd människa i jättekostym. Nej, Isidor och Doris ska ju va snälla mysbjörnar som vinkar åt alla barnen, men hädanefter lär ju Filip hålla hårt i handen för att undvika att bli uppäten. Huvva.

...

Vi har precis avslutat middan och pappa börjar rensa avloppet (Han hade ju vart på JULA och köpt en sån billig och smart avloppsgrej...).
Lagom till bror dyker upp och ska äta, och ja; det luktar avlopp i hela huset.
Mamma blir först irriterad över att pappa börjar med aktiviteten och tycker sen att hon är jätterolig och går omkring å säger

- Har du skjitit?
- Näe...int jag heller

-Har DU skjitit?
- Int jag heller...

Har du SKJITIT?
- Int jag heller...

Kackabrack.

Spenderade förmiddagen på stan med mormor.
Vi tittar på chinos, jag tycker att dom är snygga.
mormor:
- Näe, sånt där kackabrack tål jag inte
(och syftar naturligtvis till att hon tycker att det ser ut som att man skitigt på sig, bara för att dom är lite löst sittande över rumpan).

Kan också meddela att det därmed skedde en spontan vidareutveckling av det hon tidigare kallat vissa pojkars löst hängande jeans för "hassabrack".

Några fler vokabulär:
Kamurran - Kameran
Oboysansokade - Chokladdryck
Pippiluror - Fåglar
Gnage - Kycklingdelar man äter
Mubbel - Gossig hud
Skrulla - Bulla

Norrlandskusten

Hemma i hemstaden, på snabbvisit.

Gillar äldre människors visdom och kloka ord.
Satt bredvid en sån redig dam på bussen upp.
Det var nåt i hennes tonfall och vänliga blick.
Det var fint. Hon frågade vad jag gjorde och önskade mig lycka till i livet.
Jag sa, tack detsamma och trevlig helg.
Och förmodligen korsas våra vägar inte mer.

Framför mig, liksom snett framför, satt en brud i 20-års åldern och skrev ett schmäktande kärleksbrev...ja, alltså, jag har ganska bra syn, och eftersom att hon envist fyllde i varje bokstav med rött (kanske dagen till ära) kunde jag inte undgå. Det gick typ såhär:

Älskling!
Sen den första gången jag såg dig har jag alltid vetat att det skulle vara du och jag för alltid
(sen ett längre parti jag inte kunde avläsa, annat än det ständigt återkommande "älskling").
Vi har haft våra svåra stunder där vi bråkat, men vi hittar alltid tillbaka till varandra och jag älskar dig så...blablabla
Jag älskar dig! / Din älskling

Joråsåatt. Den tjejen visste hur man uppvaktar nån på alla hjärtans dag.

I have a dream.

Kanske ser den ut nåt sånt här, typ.

Undercut

Jag har klippt mitt hår i en allt för kort frisyr.
Mest är det nog mitt fel, jag sa till henne att ta rejält.
(vaddå, om man nu betalar 470 spänn vill man ju ha nån skillnad tänkte jag, valuta för pengarna)

Nåväl, om en vecka eller två räknar jag med att det växt ut till en finfin frilla, alternativt så lär jag ju iaf vant mig in i situationen.

Och: kolla in det här,det vill du inte missa!

http://blogg.svt.se/psl/2008/11/24/musik-med-the-soundtrack-of-our-lives/

Till er; från mig och Emil Jensen

>Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,det är i vad ni ser.<

Just idag är jag stark.

Gav du världen nån kärlek idag?

Nja, jag vet inte jag...men jag har sorterat sopor och pantat burkar, gills det?
Släpat mig fram i djupsnön och funderat över vilken slags dun min jacka innehåller, undrar om det gör mig till en sämre människa att jag väljer å låta den värma mig dagar som dessa.

Lagt bönor i blöt och långkokat dem, tänker att lite mer vegetarisk mat kanske gör världen gott.
Valde ekologiska morötter istället för billiga varianten och var nogrann med att släcka alla lampor när jag gick hemifrån. Med dessa fina kompenserande åtgärder kan jag väl få ha kvar min jacka? Man kan int göra rätt hela tiden, faktiskt.

Förhoppningar och regnbågar.

Testade en ny grej igår: att gå på bio med mig själv som sällskap.
Det var en spännande upplevelse. Fick en plats mellan två par av rejäla stabila rediga väninnor i 50+ åldern. Det kändes tryggt och ombonat. Min vän P gjorde samma sak för ett år sen och menar på att det var bland det värsta han varit med om. Han hade fått en plats mellan två nyförälskade par och livrädd suttit och spanat mot ingången befarandes att någon han kände skulle göra entré och upptäcka att han var där för att sedan dra slutsatsen att han måste vara ensammast i världen, som går på bio själv. Ja, och sen under hela filmen gissar jag att han inte satt och tänkte på nåt annat än vad folk trodde om honom som satt där utan sällskap.
Riktigt så kände inte jag mig. Jag köpte en påse biogodis, kollade på Mammut och grät en skvätt.
Däremot fattar jag varför bio trots allt är mer en grej man ska göra tillsammans, man saknar nämligen nån att diskutera med just efteråt eller ursäkta sig för att mascaran har runnit.

Tenta i eftermiddag och jag tycks göra det mesta utom att just plugga, vilket jag borde. Och kommer att ta tag i alldelens strax. Kan också, för kännedom, meddela att jag fått ett svar på kontaktannonsen:

>Jag är hur bra som helst på bugg när jag är onykter. Tycker iaf jag :) Tyvärr hatar jag att gå på styrdans så jag går nog bort ändå. <

Skit var det värt.