Isidor

Alltså, det här är inte min story, men det är ta mig fanken det gulligaste och roligaste jag hört på länge, ja, kanske nånsin faktiskt. Därför måste jag ju försöka dela med mig, som jag tänker mig att det var..

Ponera följande scenario:
Min bror är på hockey, och stöter ihop med en arbetskamrat och hans son, knappast mer än kanske 3 år gammal. Sonen, låt oss kalla honom Filip, har precis träffat Isidor (Luleå Hockeys jättemaskot i lurvig björnkostym och gissningsvis nån hockeytröja).
Härifrån börjar konverastionen:
Arbetskompisen: Filip har fått träffa Isidor!
Bror säger nåt i stil med; Vad roligt!
Filip (ganska så skärrad): Nej. Han hade ätit upp en människa.
Min bror (svårt att hålla sig seriös): Va?
Arbetskompisen (något viskande):
-Ja...Filip såg ett ansikte i halsen på Isidor, så jag sa att han kanske hade ätit upp honom, han är ju en björn.

Åh, stackars stackars Filip, han går väl omkring och är livrädd för Isidor nu.
Och väldigt roligt att barn inte lägger ihop 1+1. Det skulle väl aldrig falla honom in att tänka att Isidor i själva verket är en utklädd människa i jättekostym. Nej, Isidor och Doris ska ju va snälla mysbjörnar som vinkar åt alla barnen, men hädanefter lär ju Filip hålla hårt i handen för att undvika att bli uppäten. Huvva.