Investeringar & sånt.

Jag har köpt en ipod. Nano. En orange.
Den var dyr. Men den går rakt in i hjärtat varje gång jag slänger en blick på den. Eller håller den ömt i mina kupade händer. Ipoden och jag mot världen. In i 2009. Tror den kommer förändra mitt liv. Och tillsammans med annat dyrt jag köpt på senaste väljer jag att kalla det en investering. Massagebänken, hemavanresan och så den här kära lilla manicken. Det var banne mig på tiden att den kom in i mitt liv! Punkt.

Summerbreeze

Och ganska ofta saknar jag också att vakna upp med typ en sån här vy utanför fönstret.
Speciellt dagar som den här då jag sitter och försöker färdigställa en litteraturfördjupning om psykosocial arbetsmiljö. Tjo!

Tyngden på dalskidan, älskling!

Jo jag saknar att vakna med skidbacke utanför fönstret ibland. Och allt det kravlösa i det livet.
Nåväl...man saknar inte sånt som man har.

Julefriden.

Hörrni, jag fick en muskelförslitning dan innan julafton. I höger axel och det gjorde skitont (nu är det ganska bra). Jag beklagade mig för mina föräldrar i hopp om nånslags sympatier. Då kläcker en av dom, jag säger inte vem, ur sig den nu redan klassiska repliken: "Allt jag vill ha är lite JULEFRID! Vet du Linnéa du är för energisk...osv" Så gick det med dom sympatierna. Inget daltande här inte. Bara ett försök till julefrid, och det är ju iofs fint.

Och mellan alla fridfulla julögonblick, förstås en del härj. Avsaknaden av prinskorvar på årets julbord t ex, höll på att fullständigt raljera hela julmiddagsfriden. Men det styrde upp sig. Inte att det blev några prinskorvar då, men den som saknade dom fick helt enkelt acceptera faktum. Diabildsmaratonet delade också familjen i två läger. De som ville kolla på bilderna i en lagom hastighet. Och dom som ville kolla på varje bild i en evighet. Irritationen hängde lite i luften och svepte förbi nån gång då och då. Men friden återfanns. Eller nåt som liknar nåt ganska harmoniskt, lugnt och trivsamt iaf...

Juldan sen bjöd sedvanligt på hemvändarutekväll. Och sedvanligt tyckte jag också mest om förfesten. Jag var i gasen. Antingen för att jag var 1. Radar x. Energisk 2. Nervös
Jag skickade ut en enkät i efterhand. 66% svarade x, energisk (i kombination med 1:a alternativet) 33% svarade endast 1. Ingen tyckte 2.

Och idag är jag lite långsam. Men fridfull. På ett juligt vis.

Julskinkan, sista delen.

Nej...allt gick inte enligt planen. Skinkan ligger kvar på Eriks jobb nu. Den hanns inte hämtas upp. Pappa fick köpa en ny.
God Jul Erik önskar Petter. (det var väl inte mer än rätt, så fräckt egentligen att försöka ta tillbaks nåt man precis gett bort).

Tanken att använda oss av Petters julklappsskinka handlade endel om pengar. Fast mest om principen att inte slänga bort nåt, och att visa uppskattning och tacksamhet över det man fått.
Och; om att styra upp sitt liv. Och sett ur en ekonomisk synvinkel gick vi definitivt back, med tanke på hur mycket energi och hur många bilresor extra den kostat. Antar att historien om 2008 års julskinka nu är över. Återkommer när den hoppar ur kylskåpet.

GOD JUL!

Julskinkan, del II

Den där skinkan hörrni. Den omtalade...
Här kommer uppföljningen, för sanningen kommer så småningom alltid fram. '
Och allt som inte är stulet, kommer också igen...
Petter är hemma och äter och kläcker plötsligt ur sig:
- Okej, ska jag berätta hur det var med den där jävla skinkan? Erik kom förbi på jobbet precis när jag fått den, så jag sa, skaru ha en skinka? Han vart skitglad och tog den. Sen när du verkade tycka att den var så himla viktig har jag försökt styra tillbaka den. Den står i ett kylskåp på Eriks jobb nu, måst du ha den prick nu? Du får den imorgon.
- Men om du har gett en skinka till Erik kan du ju inte ta tillbaka den.
- Jag fick ju förklara hur viktig den är för dig. Och att den är nyckeln till att jag ska styra upp mitt liv. Han förstod. Du får den imorgon.

Stackars lillgrisen. Aldrig vet den vars den hör hemma.
Går allt enligt planen står den dock på vårt julbord på onsdag.
Over and out. / L

Julskinkan.

Min bror fick en julskinka i gåva från jobbet.
Det fick han förra året också.
Då glömde han den i värmen så att den förstördes.
I år försvann den nånstans.
Mammas kommentar:
- Herregud, hur kan man tappa bort en skinka? Vet du vad Petter, du MÅSTE ju skärpa till dig och STYRA UPP DITT LIV!

ibland alltså, kan orden bli lite väl hårda...för en försvunnen skinkas skull.

Lule i mitt hjärta

- Hallojsan!
- Hallojsan, hallojsan...nå, har det gått bra?
- Jotack, nog gick det fint!
- Jaha, fick du stå å vänta?
- Stå och vänta? Haha...nja jag hade det ju rätt bekvämt, behövde inte gå många steg till dörren...
- Jaha, gick det bra på bussen då?
- Bussen?! Vaddå, du tror väl inte att dom lät mig gå inifrån stan, nog skjutsade dom hela vägen hem...ingen jävla lokaltrafik med det här bagaget, i sånt fal hade jag väl ringt!
- Vaddå lokaltrafik, jag pratar ju om länstrafiken förstås..har inte pappa hämtat dig?
- Pappa?! Hämtat mig?! Jag har ju för fasen åkt med L's pappa hem...det var ju själva anledningen till att jag just kom hem idag....gratis skjuts.
- Det måst jag säga att du aldrig sagt...ja, då har jag missuppfattat. Men int har du sagt det...jag fattade det som att du skulle åka hem samtidigt som L bara...
- Men det var väl det jag förklarade i måndags när du ringde och undrade när jag kommer hem?!
- Gud vad tjorvigt. Att du inte sa nåt då, när jag ringde och frågade när du skulle komma...Ring pappa, han står ju på busstationen och väntar på dig.

- Hej pappa, jag är hemma. Det hela är ett missförstånd.
- Nejmen hej valp, tyckte väl att det inte kom några bussar

Ha.ha.ha. (tyckte att hon var väldigt angelägen om EXAKT vilken tid jag skulle dyka upp och att hon hoppades att pappa skulle hinna komma hem från jobbet, så att hon kunde steka klart köttet. Det spelar väl ingen roll om han inte hunnit komma hem tänkte jag, mamma har väl aldrig oroat sig för sånt. hm).

Men jag är hemma nu hörrni. Och det är sig likt.
Hur har ni det?

Sju sorters kakor!

Jag är påväg hemåt. Hemåt mot julen, familjen, vännerna och maten.
Väskan är packad. Jag är redo. Först bara en liten anekdot om dagens finaste:

- Jag har en julklapp till dig!
- Till mig? (jag har ju ingen till dig jag...)

Och jag fick två till och med. Så när jag kom hem kunde jag inte hålla mig utan öppnade bägge.
Sju sorters kakor! I min ensamhet skrek jag av glädje! Känns som en grej som ska finnas i var och ens kök. Och nu har jag också en! Och som om inte det vore nog, så dyker det upp kaffe av det finaste slaget, och en glasskål med lock. En sån där hemtrevlig och fin! Så när jag ska ta ut pappret som ligger där i märker jag, att det är ju inte alls nåt papper, det är ju massa hemmagjorda kolor! Jag skickar ett sms och försöker skriva tack. Känner mig nästan lite generad. Vänlighet alltså. Bland det finaste jag vet!

Ses i den vackraste av städer!

Tre hela pepparkorn, det hjälper!

Sms 7:49 : Hej Linnéa. Jag är sjuk, spydde inatt så jag är hemma och avvaktar.../ M

Skolan en timme senare: E är hemma, spydde inatt.

Sms 9:42 : Hej, hur mår du? Jag spydde i natt, tänkte att det kanske var godiset vi åt igår... / L

För kännedom: har umgåtts med samtliga tre på sistone. Känner mig lite inbillat sjuk i form av magknip och småfrossa. Krya på er kära vänner!

Kreativitetens afton...

Vi slängde ihop en sång också, innan E drog hemåt i snöyran. Tänk The Haters och Thåström. Och så lite småjusteringar. Hah. Tack för kvällen, här e låten:

Det var vi som föddes nån' gång på den tysta tiden
Det var vi som kom från söder om stan
Det var vi som måste skrika livet ur oss
Bara för å veta att vi fanns och var
Det var vi som skulle stå längst fram när hela skiten bara sa pang, pang, pang
Det var vi som skulle skriva vår egen bibel
Det var vi som hette Wrap is dead i en dag.

Vi byggde vår stil på en helig allians av tre ackord och Ecologica
Det sistnämnda var systembolagets just då billigaste vin
med en pikant smak av apelsin.

Vi hade en blond gitarrist som läste arbetsterapi. Hon var den hårdaste bruden vi mött.
Vi plugga' på Universitetet i Umeå,Det var där vi startade bandet hon och jag.
Vi träffade en pianist med en Dylan-platta under armen.
Hon ville vara med i pakten, å sen var det klart.
Det var vi tre mot resten av hela världen.Gitarristen räkna in och vi drog ut i krig

Vi byggde vår stil på en helig alliansav tre ackord och Ecologica
Det sistnämnda var systembolagets just då billigaste vin
med en pikant smak av apelsin.

Vi gjorde vår första platta, en förmiddag i maj. Vräkte ner våra liv på två och en halv minuter plast.Vi betala 1500 spänn vi fick 500 ex, 500 ex sjutums singel svart vinyl
Det var vi som var Wrap is Dead i en dag
Det var vi som var Wrap is Dead i en dag

Om kärleken till en synål.

Aldrig förr har väl saknaden över en stackars ynka synål varit större...men det är klart, få andra synålar kan leva upp till ryktet så som E's. Säkert är den 30-40 år gammal, och säkert har någon betalat flera öre för den och ingen annan synål i världen skulle kunna ersätta den försvunnes styrka, spets och tillika trubbighet. Vilket öde den stackars nålen nu gått till mötes står skrivet i stjärnorna. Försvunnen och sparad i Universum. Hatar när sånt händer.

För kännedom kan också nämnas att en vikarierande nål fick rycka in och broderiet är nu sånär som på färdigställt. Svajnigt lyckat, alla missöden till trots.

Oh, how I love to be around.

Tingsek & Timbuk. Damn.
So full of life and possibly the most positive fields of energy.
Yeah.

Och jag har skrivit tenta och i princip lämnat bakom mig ännu en kurs.
Det betyder långledighelg som börjar nånstans imorgon.
Svettigaste grejerna idag:
* panikcykling på lärares cykel för att hämta upp lagtextkompendiet jag glömde till tentan. Kom bara 15 minuter försent och drypande av svett efter idogt trampande på liten lånecykel iförd dunjacka. och:
* timbuktus svängiga medryckande dansamusik
En sur taxitant körde oss hem och nu sitter jag med fötterna på bordet och känner mig nöjd.
Tack för dagen, mer konserter åt folket!

Onsdagsfrukost

Man skulle kunna säga att vi människor är som gröt.

Först är vi som de små havregrynen. Vi är små torra sköra ensamma...men sen kokas vi ihop med dom andra havregrynen...å då blir vi mjuka, vi kokar ihop så att det ena grynet, det kan inte skiljas från det andra. Vi klibbar ihop å, ja nästan upplösta. Men tillsammans blir vi en stor gröt som är varm god och nyttig å ja...ganska vacker också. Jag tycker faktiskt att gröten är vacker. Ja och då är vi inte längre små och torra och isolerade, utan istället har vi blivit varma mjuka och sammanklibbade. Det är en del av nånting som är större än vi själva. Och ibland känns ju livet som en enda stor gröt också. Tycker ni inte det?

Förlåt jag står och drömmer...ska du ha en klick?

Du har försenade lån, återlämnas snarast!

Jag fick ett kravbrev från Lulebiblioteket och fattade ingenting. Det var svinlängesen jag lånade nåt där sist...Men boken skall SNARAST lämnas tillbaka!
Va, jag lämnar väl in mina böcker i tid?
Jaha, det var den boken...som min bror skulle lämna tillbaks åt mig...
(så jag ringer ett samtal...)
- Hej, du, du har visst glömt lämna tillbaks min biblobok?
- Va, vaddå för bok?
- Ja, den som jag gav dig när du var i Ume sist å sa att du skulle lämna tillbaka...
- Har du gett mig en bok som jag skulle lämna tillbaka? Nej det har jag INGET minne av...du sa aldrig nåt om att lämna tillbaka iaf...
-Det gjorde jag visst!
- Men jaha, nu fattar jag, jag hittade nån skitkonstig bok om leder igår när jag skulle packa upp min väska från Ume. Fan vad konstigt tänkte jag. Sen tänkte jag att den var Roberts...Jag lämnar den till mamma, jag vågar inte lämna tillbaka.

Nja. Inte alla rätt.
Det var oktober när han var här och det säger väl två saker:
1. Petter jobbar inte som blixten med att ta hand om gammal packning
2. Kanske är min skuld till biblioteket ganska mycket mer än 5 kronor

Min bror, ibland förvirringen personifierad.

Inte särskilt rock'n roll.

Det regnar och är nästan noll. Det är mörkt runt tvåtiden och inte ljust förrän ja, inte vet jag, men mörkt iaf fortfarande då jag masar mig till skolan. Alltså inte mycket ljus att hurra för.
En tung dags seminarier om incest och alkoholism på det och det är svårt att hålla humöret uppe.

Ett julkort i brevlådan gjorde därför underverk. Och jag har ännu inte öppnat dagens lucka i min fina chokladkalender...så nog finns det hopp :)

Söndagsjulfika

Jag å syster har ägnat delar av helgen till bakning...
Julbakning som i lussebullar, kola, brysselkex, rischoklad och kolasnittar. Det är trevligt på nåt vis. Hemtrevligt. Känner mig inte riktigt hemma i rollen, men nånstans måste man ju börja, innan man blir bra på det...Och jag gillar hemtrevliga saker. När klockan slog tre droppade sen gästerna in och det vart ett sånt där kafferep med bjudservetter och småpratande.
Om man bortser från gästernas moderna kläder och kanske diverse modernt språkbruk var det nog så som jag tänker mig 50-talets kafferep med finklädda damer, småtrevliga meningsutbyten och att dricka kaffe på fat. Jojo.
Och jag gillar att omge mig med folk jag tycker om. Grattis på 2:a advent!

Jag fick en dikt...

ibland gör man rätt
ibland gör man fel
jag antar att man helt enkelt får leva med livets spel
ibland gör det ont
ibland blir allt helt rätt
man måste bara finna, som nåns farsa sa: ett sätt
skild från trädet kärlekens rot,
finns för rotlöshet inget bot?
kan sårad trädgren bli lagad?
utan att man själv blir helt försvagad...
Jo, för tiden läker alla sår precis som vinter alltid kommer tillbaka
efter sommar, höst och vår.

Nu börjar orkestern:

verkar som att jag dragit igång en blogg.
en som alla andras. fast just den här är min.
välkommen.