Julskinkan del IV, och ett avslut för nu.

Jag vill inte gärna identifiera mig med en person som inte håller vad jag lovar.
Men tyvärr, det kommer inte bli nån tio-i-topp låtlista. Det är nämligen totalt omöjligt att genomföra. Jag har försökt, DET kan jag iaf lova.

Och om det möjligen är nån som fortfarande kikar in här så har jag en sista anekdot att berätta.
Julskinkan ni vet, följetongen från i julas...det finns faktiskt en fortsättning.
Historien om lillgrisen slutade senast med att pappa fick, dan innan julafton, akutköpa en skinka och glada och nöjda kunde vi sedan avnjuta detta på självaste aftonen. Petters present fick Erik behålla i tron om att den skulle förgylla också hans jul.
Näe. Inte då.
Erik tar den från kylen på jobbet, slänger in den i bilen och glömmer den där.
Alltså inte glömmer som i nån timme eller nån dag eller nåt sånt lättsamt.
Nej, förra veckan typ, tycker sig Erik känna nån obehaglig doft i sin bil och hittar så småningom nåt som inte längre liknar en julskinka och som gör vad den kan för att rymma ur sin vakumförpackning.

Kom ihåg att hålla reda på julskinkorna i år, de är rätt så rymningsbenägna.
Griljera de gärna och servera tillsammans med senap och äppelmos.
God Jul!

Jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är bra.

Hej, det är jag. Jag har sommarlov och så.
Har varit lite dålig på det här med uppdateringar.
Och när jag tänker på det så kanske jag gjort mitt i denna värld av skräckblandad förtjusning.
Men en sak ska jag iaf fullfölja.
Listan. Alltså den 10-i-topp-bästa-låtarna nånsin.
Det är helvetes svårt, men jag känner kniven på strupen och lovar att börja presentera min inom en snar framtid.

I will always be your soldier. I'll be marching by your side.

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag?
Nej, det är verkligen ingen vanlig dag för det är Ellens födelsedag.
Hurra, hurra, hurra!

När min bror fyllde år sist fick han ingen present. Men han fick ett tillägnat blogginlägg.
Min syster ska såklart också få ett blogginlägg. Och en present. Annars blir hon gnelig.
Ja, hon är rolig på det sättet. Noga med presenter och firande.

När hon föddes, för 17 år sen trodde jag ett tag att hon var adopterad från Kina.
Det var hon inte, men hon hade så himla svart hår. Och gossigare unge får man leta efter.

Så blev hon äldre, och mer bestämd.
Ingen kan som hon argumentera för sin sak.
Ja, man måste faktiskt alltid ha tillgång till fräscha smoothie ingredienser och Keso - ananas passion. Och ja, man måste ha det senaste nya, för vet ni hur omiljövänligt allt gammalt är? Och vet ni hur skabbigt saker kan va? Eller vilken panik man kan få av vardagen. Och orka bry sig, liksom. Det hela är bara en image tror jag. Eller en övergångsfas. Eller så är jag för gammal för att förstå mig på den moderna världens artikulationer. Fast det är ganska så charmigt.

Och fast hon är mindre så har jag så mycket att lära av henne. Hon som utan problem uppträder framför stor publik, sjunger vackrast i världen och lär sig spela piano på gamla dar. Som vågar ta plats, alltid hävdar sin rätt och går sin egen väg. Som är smart, uppdaterad,medveten och fantastiskt rolig. Och som ingen annan alltid vågar visa vad hon känner.

Och jag vet att vi tycker olika många gånger. Och jag vet att det är jobbigt att alltid vara minst.
Och världen är inte alltid rättvis. Och du vet; att förr eller senare så kommer du också börja gilla proggmusik och begagnade möbler, för du blir bara mer och mer lik mig. Så det så.

Grattis på födelsedagen, finaste syster!

Man ska ha husvagn...

Allt jag gör i ume nu är liksom sistasista innan lule...Jag ska njuta av att sopsortera imorgon, sista gången i den här stan, på ett tag.

Och så ville jag dela med mig av bildbevis på att jag deltog i Brännbolls-VM förra helgen.

En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans.

Det känns tomt, eller hur?

Nej, vissa dagar är inte mycket att ha.
Men om de ändå avrundas på ett fint vis,
i ett fönster på Scharinska tillexempel,
med Deportees fem meter framför, in action.
Ja, då överlever man.
Och om någon skickar fina sms och man cyklar hemåt,
med en ny skiva i bakfickan. Då har man det, trots allt,
ganska okej.

Släpp sargen, Linnéa!

Vi fick ett sms med en önskan om att vi (alltså jag och E) skulle framföra en sång på T6:ornas avslutningsfika. (Vi hade redan sjungit den på deras sittning, men hey, i skydd av mörker och dimma, Ja...den handlingen i sig var liksom nog med personlig utveckling och nerver).

Jag tänker: aldrig i livet, det gör jag icke. (Vi sjunger lustiga saker om lärare som ingen försår, jag sjunger falskt, vem tror jag att jag är, och tror folk att jag tror att jag är nån som inte har nån som helst självinsikt och förmodligen kommer det inte höras nåt och då blir det ännu mer skämmigt och hela skolan har kafferast och fan och hans moster...)
E säger: Självklart, fan vad grymt! Fatta kul, det är väl inga problem...

Ehe...det tog en stunds övertalning.
Att säga nej är ofta en enklare lösning.
Jag bestämde mig för att utmana min komfortzon.
Svarade smset med: ja, okej.

Sen låtsades jag att ingenting var nåt problem, att det faktiskt inte var jag som stod där, att jag aldrig skäms för mig själv, har lätt för att bjuda på mig själv och känner mig skitbekväm i situationen.

Sanningen var en helt annan.
Jag mådde illa och skakade i knäna.
Det var inte alls särskilt bekvämt men kanske ledde det till nån slags personlig utveckling.
Hade det inte vart för E så hade jag aldrig tänkt tanken.
Tack för stjärnorna och himlarna. Tack för drinken och för kaffet.
Och tack för att du lär mig att man inte ska ta saker å ting på för stort allvar.

Det var en tjusig tid.

Väldigt tjusig afton faktiskt.
Sushi, longboard, portvin, popcorn, tårar och sorgliga sånger.
Allt jag begär, och mer än så.

Såklart har jag supit bort mitt röstkort nu nånstans i den viktiga högen.
Jag som var så taggad på att utnyttja mina demokratiska rättigheter.

Och man ska rösta också...

Det hade jag nästan glömt.
Hittade mitt kuvert liggandes längst ner i en hög med viktiga saker "att titta på när jag orkar".

Ja så nu tjorvar jag runt mellan partiers hemsidor med lätt uttalat dåligt samvete för att jag inte har satt mig in i den här frågan tidigare.

Såklart ska jag utnytta min röst. Imorgon om jag hinner.
Och jag tror jag vet på vad.

Och denna dagen samma liv, fast med annorlunda innehåll.

För dig som undrar;

grupparbete på förmiddan, läsa statens offentliga utredningar shit på eftermiddan, löprunda, mat, svtplay och boston tea party.

Roligare än gårdagen men milsväga ifrån typ det här:

Denna dagen ett liv.

Just i eftermiddag har livet varit så nedrans långtråkigt ska jag säga.
En fullständig oförmåga till att ta sig för nånting överhuvudtaget infann sig.
Fast jag har iaf tre saker jag borde ta mig för. Just därför kan jag heller inte njuta av att jag faktiskt inte gör nånting.

Jag sitter här i min fåtölj och stirrar in i väggen och mår lite dåligt för att jag inte läser Statens offentliga utredning om en effektivare studiestödsadministration.

Men var är Lasse Bengtsson?

Det är andra lördagsmorgonen i rad nu som jag ivrigt kliver upp för att avnjuta min kopp kaffe framför Lasse Bengtssons härliga Nyhetmorgon-lördag men istället möts av nån blond spellevink...

Ååååh, besvikelse. Och så är det mulet ute idag också, jag som skulle ligga på en brygga och läsa bok. Jaja.

Dagens matintag

* Pizza vegetariana
* Pizza mozarella
* Pizza capriciosa

Allt uppslizat i fina bitar. Avrundat med en påse lösgodis.
Avnjöts till tonerna av "dududududududDUdududdudududduDU,
nanananananannanananananananananananannananannana
DUdudududududududududud...." (Rederiet soundtracket, reds anm).

Ja, och sen var mina favoritdj's en del av inredningen hela kvällen också.
Tack.

Saker jag gjort idag som jag inte gjort på länge:

1. Klippt håret (och betalat 490 pix, ganska galet faktiskt, men ganska snyggt)
2. Läst ut en bok
3. Gråtit
4. Repat inför ett gig (ja det har jag faktiskt aldrig nånsin gjort förut)

Jekla gubbstruttar!!!

Pratar med min bror precis...han har högläsning av arbetsrelaterade mail:

Hej Petter!
Frugan råkade hälla olja i....(och så massa annan text, blablabala)
Kan det vara så, att frugans lilla misstag har gjort att bilen går dåligt?
Mvh / X

Fruga mig hit och fruga mig dit. Jag slår vad om att det är gubbstruttarna själva som hällt olja på fel ställe, fast de inte vågar erkänna det. Och en annan sak, det här var bara ett i mängden av liknande...

Tur i spel...

Vi spelade yatzy i afton.
Jag var häpnandsväckande dominant.

Norrkskensfil...

Visst låter det fantastiskt?
Tyvärr är det inte så fantastiskt och jag känner mig lurad på konfekten.

Föreställde mig nån slags kulinarisk resa högt över alla frukostupplevelser med en mjuk krämighet som aldrig tidigare upplevts.
Men det smakade mest bara fil tyvärr.
Reklamen ljuger eller ger åtminstone en helt annan beskrivning av en fil som är som vilken fil somhelst bara med en liten annan fetthalt och i snygg förpackning.

Dagens låt

Spring Ricco - Florence Valentin

Lyssna!

Självinsikt, självbild, självförverkligande, självdistans.

Såhär i början av veckan händer det ju att man pratar om helgen som var.

Inser att jag ibland är lite yvig och energisk.

Och så lite Karin Boye...

En gång var vår sommar
en evighet lång
vi strövade i soldagar
utan slut en gång.

Vi sjönk i gröna doftande djup
utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort dess heliga hemlighet?

Vår dag blev för kort...

Jag panikskriver en hemtenta och låtsas att jag är nåt!

Herre, vilket förvirrat och uppånervänt tillstånd jag befinner mig i...
Mitt golv är fullt av svettiga pjäxor, gamla skidkläder, skidfodral och smutstvätt uppmixat med diverse utspridda pärmar, böcker, papper och viktiga anteckningar till denna härliga hemtentamen jag trevande försöker genomföra. Under tidspress då.

Under tidspress härvar jag på och kryssar mellan diverse informativa websidor, tjorviga papper och min vän kaffet och jag tänker att det här dygnet nog är det närmaste jag verkligen har kommit prestationsångest och tentapanik. Och det känns inte särskilt farligt, alltså är det inge synd om mig, bara lite intensivt.

Jag tror inte att det går så bra egentligen, men jag låtsas. För det är ett faktum att jag imorgon drar till sthlm och icke kommer ha tid till nån hemtentamen.
Alltså, jag har natten och morgondagens förmiddag på mig att prestera, till skillnad från de ordinarie fyra dagarna jag fått om jag inte valde AT-forum... (men gu vad håller jag på med, verkar ju verkligen som att jag söker sympatier, men det är inte det, jag bara pausar i mitt verkliga hemtentaskrivande).

Jag hinner, en händelserik vecka är bara vad det är. Om ett dygn är jag i huvvudstaden och agerar värdinna, iklädd ljusblå t-shirt och härlig skidbränna.
Lyllos mig!

Sång i buss på villovägar (Till de finaste av fjällvärldar)

Titta på båten, titta på äventyret, sa han.
En båt om natten är nånting underbart.
Det är så man ska börja ett nytt liv,
med en brinnande stormlykta i masttoppen,
kustlinjen försvinner i mörkret bakom en,
hela världen sover.

Att resa om natten är finare än nånting annat på jorden.

-muminpappan.

Nedräkningen har börjat...

Vårens hjältar, om det inte vore för ett svårt fall.

Jag hade en ganska så härjig morgon.
Tänkte jag skulle spinna innan skolan. Så då gjorde jag också det. Insåg nånstans i mitten av passet att jag glömt handduk, torkar mig med pappershanddukar och en t-shirt och håller nästan på att stryka med av det tropiska klimatet omklädningsrummet bjöd på denna morgon.
Upp på cykeln sen, något småstressad med:
1 äpple i munnen
1 par vantar i högra handen
1 stycke nyckelknippa i den vänstra
och knappt nån hand på styret.

Självklart tappar jag nycklarna i den finaste av nerförsbackar, tvingas vända uppåt, tappar farten och skyndar vidare. Precis precis då jag nästan är framme knäcker det till i kedjan och ett mycket oroande ljud får mig att blunda och parkera skiten innan jag hastar in till föreläsning.
Några timmar senare kan jag konstatera att hela kedjegrejen hänger och nåt nav eller så har gått av. Aj, aj...åker till farbror cykeldoktorn efter konstaterande att det här inte är nåt för amatörer...

Mycket riktigt och som jag befarade tittar herr cykelreparatör på mig och säger suckande att det här är ett mycket svårt fall. Men han skulle ta sig en titt och se vad han kunde göra, jag kunde vänta där. Så skruvar han lite och berättar för mig att det är växelörat som pajjat och om jag vill ha hans råd så: ring runt till cykelhandlarna i stan för det här är en detalj som finns i miljoner utförande och just den här lagerför vi inte, så kolla runt lite, löser det sig ändå inte ska du komma tillbaka så löser jag det, vi har lite kontakter med USA och så, det blir lite mer komplicerat va, men vi löser det, cykeln är ju i bra skick i övrigt...men be att få prata med mig, Ludvig, för det är jag som kan det här, så löser vi det.

Engagerat. Tack då, och trevlig helg sa jag!
Har en känsla av att jag kommer ställa in den blå skönheten i förrådet, kanske släpa med den hem till Luleå och titta på min far med de bästa hundögonen. Han är bra på sånt där, svetsning växelöron och reparationer, men kanske är det här fallet nog så svårt också för honom.
Och jag som precis kommit igång med hjälmen.

Arlanda, väntan & Evidens!

Jotack, jag skulle flyga igår igen. Den här gången var jag fyra timmar i förväg för säkerhetsskull. Och jag hade koll på gaten. Efter ca två timmar i väntan kommer min kompis rastlösheten smygande. Då kan jag inte längre koncentrera mig på en god bok eller tidning, hur god den än må vara. Därför köper jag en svindyr chokladkaka och trycker i mig. Då känns det lite bättre.
Sen tar jag en gratistidning och läser i men tycker att hon som sitter bredvid ser ut att läsa något mycket mycket intressantare. Sa jag genomför en evidensbaserad enkätundersökning via sms.

Antal slumpvalt utvalda ur telefonboken = 15 personer.
Bortfall i form av ingen respons = 1 person.
Totalt antal deltagare = 14.

Frågeställning: Vad läser du helst?
1. Aftonbladet
X. Expressen
2. Över axeln på någon

Resultat:
5 tråkmånsar föredrar Aftonbladet
Ingen vill läsa Expressen
14 läser helst över axeln på någon

Därmed är det vetenskapligt bevisat, det som alltid drabbar mig då jag sitter bredvid någon som läser;

Aldrig är väl en tidning/något läsbart så intressant som just då, när någon annan läser den.
Då vet ni, hejs!

Det var en kyckling som hette gullefjun, han skulle ge sig ut på promenaaad...

Jag blåste ägg igår och jävlar i min låda vad det känns som att kinderna ska spricka.
Men det gick fint, jag målade det och placerade det på ett fint ställe. Känns som att jag inte firat påsk på fyra år, och därför kära vänner ska jag i år verkligen hylla och fira påsken.
Jag antar att det blir att gå påskkärring imorgon då. Och leta påskägg på påskafton.
Eller åtminstone åka hemåt och äta lite lammstek.
Gott nog och det enda jag begär.

Kvällsrapport från ett trött söndagsbarn som tagit fram cykeln och börjat använda cykelhjälm.

Jag tittar på Wild kids finalen och blir rörd till tårar av alla fina hjältar.

"När Hugo vann tänkte jag ingenting i huvudet.
Glädjen bara tog över."

Och på tal om nåt helt annat, eller ja, på tal om tävlingar i och för sig, så förlorade jag raviolitävlingen. Eller, jag valde att lägga mig på torsdagens eftermiddag. Insåg att insatsen från min medtävlare var så grymt mycket större, så allt annat än honom som segrare hade varit skämmigt. Medan jag delade en 800grams burk på 3 måltider och avrundade med en stödbanan sopade han i sig hela burken. Per måltid. 1,6 kilo ravioli per dag alltså.
Den insatsen är ta mig fanken värd en trisslott.

Wildkidsvisdom om hur man spiar.

"Att spionera bra är att gå upp här i skogen, och då så ser dom inte en och då kan man sitta där och kolla om dom tar fram kartan, och då kan man ta fram en kikare... fast det är dåligt att vi inte har någon kikare"

Nej, jag vart faktiskt inte muminmamman på facebooktestet "Vilken muminkaraktär är du?"

Jag blev snusmumriken istället.
Mysigt va?

Jag identifierar mig gärna med en lugn snusmumrik som spelar munspel ute i naturen, om det sen stämmer överens med min personlighet, det vet jag inte riktigt, vad sägs?

Trolldeg, cykelhälm och bongotrumma.

Jag bakar bröd och inser att jag kikar mig själv över axeln innan jag smakar en bit av degen, som för att ingen ska upptäcka att jag gillar att äta deg. Minns plötsligt att jag älskade den salta trolldegen på dagis. Den man kunde få jätteont i magen av, ni vet, och var tvungen att smygäta då ingen såg.

Jo, och så har jag vart å fyndat i soprummet igen.
Hittade en blå cykelhjälm och en trumma, för kännedom.

Hej Ravioli!

Veckan är inledd, sommartiden är här, dimman ligger tät och jag har inlett ravioliveckan.

Jotack, det smakar barnmatsburk helt utan kärlek. Och då startade jag ändå med omvänd strategi: att börja äta den konserv som verkar mest exklusiv för att inte tröttna för fort. Varför?

För att en trisslott står på spel. Och för att se hur det personliga välbefinnandet påverkas. Och att det är studentmat som jag aldrig nånsin smakat. Så det är väl på tiden. När jag ändå håller på tänkte jag lära mig landskapsblommorna.

Småland är min favorit, dom har Linnéan.

Midsommarafton, samba och flum.

Jo, vi firade midsommar här igår. Det borde man göra oftare.
Vi hade fiskedamm också. Det borde man också göra oftare.
Och ha blommor i sitt hår.
Dagen idag var morognrock fram till kl 18, wild kids och raviolishopping.
Jag känner mig nöjd så.

Wild kids!

Allt medan mina moderna medmänniskor följer serier som Scrubs, Seinfeld och One Tree Hill, så har jag idag inlett den fullkomligt fantastiskt underbara följetongen Wild Kids!
Tack fina syster för att du ringde och tipsade och tack SVT för svtplay! Har bara 11 avsnitt kvar att kolla på, sen är jag ikapp och kan se helgens discoavsnitt!

>Jag vart jätterädd. Jag skrek, men det var under vatten så det kom bara bubblor.<

Saker som man gör

(Handlingen är ungefärlig och utspelas, för kännedom, någonstans vid ett frukostbord i håkanhellströmland, 4 kamrater emellan, som kanske inte har nåt bättre för sig).

-På campingen...då kör vi, god morgon:

VikingarnA - (ja det är ett dansband, folk med husvagn lyssnar på det faktiskt). Okej.
ApelsiN! - protest! apelsiner är inte praktiskt på camping, päron i sånt fall...men jaja...
Nakenhund? - protest igen! det är ju inte campingspecifikt.
NudisT då?, - (det kan ju förekomma på stranden) Ja det kan det, godkänt.
TermoS- Klockrent! Typiskt camping.
StakeT - (för att inhägna området runt husvagnen alltså). Givet.
Tv-apparaT - (standard i en modern husvagn). Förstås.
Tv-antenN - (hur ska man annars kunna kolla husvagns-tv?) Godkänt.
NäT - (vollebollNät, badmintonNät, fiskeNät, teleNät...)
TonfisK - (på burk, enkelt å lätt matlagning på trånga ytor)
KorV - (av samma anledning)
VarmkorV - nja...den måste man ju koka och då blir det disk och den kan man inte grilla på samma sätt som grillkorv och falukorv å sånt och...(vaddå! om hon fick säga korv får jag säga varmkorv) jag har för mig att vi därför godkände varmkorv.

VattenrutcshkanA (för det finns på campingen bredvid min stuga). Okej allt som finns på frevis camping räknas, nya regler.
AlG - (i havet, alger ni vet, det finns, iaf söderut, och barnen leker med dem)
SpigG - (alla barn håvar spigg på campingen) Ja, det gör dom faktiskt...
GasoL - (a & o i campingvärlden)
LatrintömninG - Ja nu snackar vi...
GodisautomaT - (som i Sunes Sommar, där har dom ju det). Jomenvisst.
TrädgårdstomtE - (är inte det typiskt så säg?) Hm...okejdå. Tveksamt, men okej...
Ergonomisk solstoL - Jajajaja...
LorT - (det gills, det är väl alltid lite småskitigt på campingar)
TraktoR - om du menar leksakstraktor så okej, annars tveksamt.
plötsligt lägger sig en utomstående i
-"Jag har jobbat på camping, vi hade riktiga traktorer, det är godkänt".
Jahaja, har du sagt det så.

RegnstälL - Självklart, finns som bekant inga dåliga väder bara dåliga kläder.
Lera! - Det har vi redan sagt! (Nähä, för det var lort, stor skillnad...)

Och så vidare. Ni fattar reglerna.
En fantastisk lek att applicera på vardagen, med valfritt tema.
Morgonens bästa ord var nog "Damernas". Som i toaskylten för honorna, eller ännu bättre, som i neonskylten på dansbanorna. Får jag lov?

Visst finns det hopp för mänskligheten!

En skitfingrej hände mig igårkväll.
Helt oanmält plingade det på och det var ingen som spontant gick in då jag ropade "kom in"!
Alltså drog jag slutsatsen att det inte kunde va L eller någon annan vän.
Och TV-licensen betalar jag, så det gick också bort.
Jehovas vittnen patrullerar väl inte sådär sent heller?
Lite förväntansfull och smånervös går jag därför och öppnar och utanför står ett gulligt par.
-Hej, vi är dina nya grannar, har precis flyttat in här ovanför, tänkte bara hälsa.
Så står tjejen med en stor skål kanelbullar och bjuder mig på en och killen håller i en bunt ljusblå servetter som han så fint räcker mig.
-Jo, så tänkte vi ha inflyttningsfest på fredag och du är välkommen!

Jag hade nästan gett upp hoppet på att sånt fortfarande händer i detta vårt så digitala kommunikationssamhälle.

Älskar att bli överbevisad.

på tal om att det ibland räcker med lite...

En bänk och en gångbana.
En värmande sol.
Två vithåriga tanter med rullatorer.
Och så jag också, på ena kanten av bänken!

Det bor ju så mycket visdom och trygghet i de där tanterna.
Och det om nånting, ska gudarna veta.

Det kan hända att jag vill jobba med äldre en dag, sådetså!

På spårvagn genom ljuva livet.

Jomenvisst. 15 timmar på tåg först, sen är jag där.

Semester. På återseende.

Ärtsoppa, punsch, plättar och Kampen om Luleå!

Hade ärtsoppesittning igårkväll och mitt middagsbord gästades av tre kamrater.
Stämningen var trivsam och som avrundning ville någon spela mitt fina julklappsspel Kampen om Luleå. Vi spelade aldrig klart, och tur var kanske det, människoskaran började bli irriterad på reglerna (och att jag hade så många aktier). Och dåliga förlorare är inte att leka med.
Så vi gick och köpte snus och godis istället.

Två saker jag förundrades över:
1. Varför äter man inte denna paradrätt oftare?
2. Hur häpnandsväckande länge det tar att steka plättar.

Reklamationsrajden!

Jepp. Två par av mina skor har idag reklamerats och pengarna tillbaka.
Eller iaf tillgodokvitto, förslagsvis att använda till nya vårskor.
Risajkling.

När jag ändå var igång ringde jag till Sonic och klagade på att min tidning inte kommit.
Då fick jag ett extra nummer, som förlåt.
Det lönar sig att klaga, kära vänner.
Men gör det med stil och klass, och lite vänlighet.
Kram.

Hej du, det var ju ett tag sen...

Jag glömde ju berätta om sms-fredagen!
Såhärva: man skickar ett sms till nån man inte hört av sig till på ganska så länge (minst några månader) och skriver typ såhär:
Hej XXX! Ville bara önska en trevlig helg!

Ja, så blir folk ofta väldigt glada bara och överraskade.
Eller så säger de ingenting, kanske för att numret är inaktuellt, vad vet jag.

Såklart måste ju mottagaren vara någon som man vill skicka en tanke också, men som man kanske glömmer bort att skicka tankar allt medan vardagen och slentrianen sätter in.

Nåja...häng på vettja! Fredagar it is.

Jag är inte skyldig nån nåt

Längre (okejdå, kanske en cykel till min bror som råkade bli stulen).
Men räkningarna är betalda.
Idag fick jag en ny.
Kul grej det där.
Verkligen.

Mormor gråter

Förra veckan berättade Jerka för mig att det precis varit internationella bokbytardagen.
Då gav jag henne en bok, för att fira, om än i efterhand, men iaf. Det gäller ju att passa på.

Två dagar senare kom hon hit å drack kaffe och överlämnade mig ett välläst exemplar av Jonas Gardells Mormor gråter. Lite gulnad och vikt, som favoritböcker blir.
Och nu gav hon den till mig. Boken som hon tyckt så mycket om. Den, som hon sa, följt henne genom hela de sena tonåren.

Är det inte nåt väldigt fint i att ge bort något sånt?
Rörande.

Istället för musik, förvirring.

Jag blir ibland nervös över mig själv.
Först brev från inkasso, och igår betalningspåminnelse.
Jag måst ju börja skärpa mig.
Därför bakar jag nu ett bröd, som en kompenserande åtgärd.

Gudarna ska veta att jag gör mitt bästa.

- Är du en god människa Linnéa?
- Ja, jag vet inte, jag kanske inte alltid sopsorterar allt och sånt...
- Jag menade inte så förstås...
- Nej jag vet, men hur är man en god människa? Jag tänker mig att jag gör mitt bästa iaf.

Det är inte alltid så lätt.

Heart of gold.

Jag delar födelsedag med en riktig fining. Han är ganska förvirrad och disträ, kan somna var som helst hur som helst och är inte sällan ganska så seg och långsam. Förr i tiden var han dessutom allergisk mot ruccola.

Hans kylskåp innehåller ett flak öl och lite ketchup. Kanske har han också juice om man har tur, en bjudmodell från coop och en lyx för eget bruk. Där står också en tre månader gammal fil som han inte vågar röra men han äter gärna tre månader gamla ägg.

Han avskyr att städa och blir nervös av att åka och storhandla, men han har en egen tvättmaskin och roas så mycket av den att han ibland tvättar bara ett par sockar, för skojs skull.

Lat är han och har specialinstallerat en diskmaskin i sin fina lilla etta. För att ytterligare minimera ansträngning använder han sig av en fjärrkontroll för att tända och släcka lamporna.

Det händer att han blir polisanmäld för att dricka en Carlsberg 3,5 på allmän plats eller får arga mail från nån som tycker att han parkerar fel, men han försvarar sig alltid. Han är bra på det sättet.

Och allt det där, det är också hans charm.

Sa jag att han spelar gitarr som en gud, åker puckel som jesus, har en humor utom denna värld och ett hjärta större än hela Luleå?

Min lillebror är min allra bästa bror.

Min enda, men den bästa i världen!

Jag-är-bäst-i-världen-måndag!

Och denna måndag är jag bäst i världen på att koka havregrynsgröt!!!

För kännedom är detta en temadag instiftad för tre veckor sen av mig och några klasskompisar.
Reglerna är såhär: Meningen inleds med - Jag är bäst i världen på att...

Ja och sen så säger man vad det är och får en applåd. Ingen får ifrågasätta eller sätta sig emot.

Grejjen är den att man ska träna på att kunna lyfta fram det man är bra på!

Det är svårt och jobbigt. Men jag vänjer mig.

Imorgon är det tisdag utan tema. På fredag däremot, är det sms-fredag, jag förklarar reglerna då, häng på vettja, tror världen blir något gladare på det viset!

God afton!

**********

Rättelse!

Tisdag är visst tema tisdag. Det är dagen då jag och T pratar ut om våra känslor inför att en klasskamrat lämnat oss. Vi brukar göra det genom gradering, 1-10. Det blir tredje gången nu som vi bearbetar.

Veka hjärtan.

Jag råkade lyssna på reggae här om morgonen då jag gick till skolan...

It takes a weak heart to judge one another
It takes a weak heart to judge those who suffer

Jomenvisst är det så tänkte jag.

Afterski spinningen!!!

Jag åker på spinning och får uppleva alla skidresors värsta Hasse-dängor i stil med Country roads och den här måndagtisdagonsdag, torsdag å fredag-låten. Skillnaden här är ironin. Därför är det perfekt. Mellan varven dyker dessutom finingar som Mando Diao, Ebba Grön och Lasse W upp. Spinning när den är som bäst alltså.

Och onsdagens tidigare timmar spelades i samma liga. Studiegruppen hade morgonmöte med powerpoint-genomgång innan vi glada i hågen stövlade ut mot Nydalasjön. Förbannat typiskt bara att nån där uppe slängde på ett pastalock över himlen och diset var ett faktum. Jaja, int gör det ju nåt, grilla kan man ju göra ändå.
Ja, sålänge det finns ved alltså.
Det fanns det ingenstans.
Efter idogt letande mötte vi några som tipsade om engångsgrillen.
Vi gick till ica och köpte en.
Stekte korv och pinnbröd.
Drack varm choklad och pratade om hur mysigt det är med utflykter.
Gick hem till mig och letade filtar och la oss under dem.
Möblerade om och sorterade mina skivor i bokstavsordning.

Och jag har en ny tv, med en fungerande dvd. Tjo!

Happy tuesday!

Alla dagar som gick...inte visste jag att de var livet!

Men oj vilket fint liv jag haft på sistone. Finbesök från stockholms skärgård. Rollingstoneskväll med saxofonspelande efterfest. Vin och volleyboll. Söndagsfisk och yatzy.
En trött men glad kväll med horisontalläge i soffan.

Och som om inte helgen bjöd på nog trivsamheter så fortsätter måndagen med nytt finbesök från den finaste av städer. Och hon har med sig linser och presenter till på köpet.
Ja, flow kanske det är. Dessutom skriver världens bästa studiegrupp världens bästa arbete i veckan. Och Corona har universitetets godaste kaffe.
Det förgyller våra raster ännu mer.

Tack själv, det var mycket trivsamt!

Fler hälsningar från vännen på besök

Travel with you heart and you will always be free.
Live the dream!

En gammal vän på besök.

Here's to Cisco and Sonny and Leadbelly too
And to all the good people that travelled with you
Here's to the hearts and the hand of the men
That come with the dust and are gone with the wind

School of yellowtailbarracuda bjuder på en liten historia...

Jag grejjar på med diverse arbetsuppgifter va, och iakttas noggrannt av en liten dam alldelens bredvid mig. Så närmar jag mig henne för att hjälpa henne lite extra, hon spänner blicken i mig och säger på dialekt:

- Du har anlag, skulle kunna vart ett bra fruntimmer!
- Jag är en kvinna, Linnéa heter jag.
- Är du? (superförvånad) Men på ögene är du en karl, du kan blinka med dem...

Ja vad säger man? Tänker att jag gör bäst i att inte säga nånting, det blir tyst ett tag innan damen återigen vill poängtera:

- På ögene ÄR du en karl...(ser sedan väldigt eftertänksam ut innan hon avslutar)
- Jasså, därför du ena duktig på att göra saker som ett fruntimmer.

Isidor

Alltså, det här är inte min story, men det är ta mig fanken det gulligaste och roligaste jag hört på länge, ja, kanske nånsin faktiskt. Därför måste jag ju försöka dela med mig, som jag tänker mig att det var..

Ponera följande scenario:
Min bror är på hockey, och stöter ihop med en arbetskamrat och hans son, knappast mer än kanske 3 år gammal. Sonen, låt oss kalla honom Filip, har precis träffat Isidor (Luleå Hockeys jättemaskot i lurvig björnkostym och gissningsvis nån hockeytröja).
Härifrån börjar konverastionen:
Arbetskompisen: Filip har fått träffa Isidor!
Bror säger nåt i stil med; Vad roligt!
Filip (ganska så skärrad): Nej. Han hade ätit upp en människa.
Min bror (svårt att hålla sig seriös): Va?
Arbetskompisen (något viskande):
-Ja...Filip såg ett ansikte i halsen på Isidor, så jag sa att han kanske hade ätit upp honom, han är ju en björn.

Åh, stackars stackars Filip, han går väl omkring och är livrädd för Isidor nu.
Och väldigt roligt att barn inte lägger ihop 1+1. Det skulle väl aldrig falla honom in att tänka att Isidor i själva verket är en utklädd människa i jättekostym. Nej, Isidor och Doris ska ju va snälla mysbjörnar som vinkar åt alla barnen, men hädanefter lär ju Filip hålla hårt i handen för att undvika att bli uppäten. Huvva.

...

Vi har precis avslutat middan och pappa börjar rensa avloppet (Han hade ju vart på JULA och köpt en sån billig och smart avloppsgrej...).
Lagom till bror dyker upp och ska äta, och ja; det luktar avlopp i hela huset.
Mamma blir först irriterad över att pappa börjar med aktiviteten och tycker sen att hon är jätterolig och går omkring å säger

- Har du skjitit?
- Näe...int jag heller

-Har DU skjitit?
- Int jag heller...

Har du SKJITIT?
- Int jag heller...

Kackabrack.

Spenderade förmiddagen på stan med mormor.
Vi tittar på chinos, jag tycker att dom är snygga.
mormor:
- Näe, sånt där kackabrack tål jag inte
(och syftar naturligtvis till att hon tycker att det ser ut som att man skitigt på sig, bara för att dom är lite löst sittande över rumpan).

Kan också meddela att det därmed skedde en spontan vidareutveckling av det hon tidigare kallat vissa pojkars löst hängande jeans för "hassabrack".

Några fler vokabulär:
Kamurran - Kameran
Oboysansokade - Chokladdryck
Pippiluror - Fåglar
Gnage - Kycklingdelar man äter
Mubbel - Gossig hud
Skrulla - Bulla

Norrlandskusten

Hemma i hemstaden, på snabbvisit.

Gillar äldre människors visdom och kloka ord.
Satt bredvid en sån redig dam på bussen upp.
Det var nåt i hennes tonfall och vänliga blick.
Det var fint. Hon frågade vad jag gjorde och önskade mig lycka till i livet.
Jag sa, tack detsamma och trevlig helg.
Och förmodligen korsas våra vägar inte mer.

Framför mig, liksom snett framför, satt en brud i 20-års åldern och skrev ett schmäktande kärleksbrev...ja, alltså, jag har ganska bra syn, och eftersom att hon envist fyllde i varje bokstav med rött (kanske dagen till ära) kunde jag inte undgå. Det gick typ såhär:

Älskling!
Sen den första gången jag såg dig har jag alltid vetat att det skulle vara du och jag för alltid
(sen ett längre parti jag inte kunde avläsa, annat än det ständigt återkommande "älskling").
Vi har haft våra svåra stunder där vi bråkat, men vi hittar alltid tillbaka till varandra och jag älskar dig så...blablabla
Jag älskar dig! / Din älskling

Joråsåatt. Den tjejen visste hur man uppvaktar nån på alla hjärtans dag.

I have a dream.

Kanske ser den ut nåt sånt här, typ.

Undercut

Jag har klippt mitt hår i en allt för kort frisyr.
Mest är det nog mitt fel, jag sa till henne att ta rejält.
(vaddå, om man nu betalar 470 spänn vill man ju ha nån skillnad tänkte jag, valuta för pengarna)

Nåväl, om en vecka eller två räknar jag med att det växt ut till en finfin frilla, alternativt så lär jag ju iaf vant mig in i situationen.

Och: kolla in det här,det vill du inte missa!

http://blogg.svt.se/psl/2008/11/24/musik-med-the-soundtrack-of-our-lives/

Till er; från mig och Emil Jensen

>Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,det är i vad ni ser.<

Just idag är jag stark.

Gav du världen nån kärlek idag?

Nja, jag vet inte jag...men jag har sorterat sopor och pantat burkar, gills det?
Släpat mig fram i djupsnön och funderat över vilken slags dun min jacka innehåller, undrar om det gör mig till en sämre människa att jag väljer å låta den värma mig dagar som dessa.

Lagt bönor i blöt och långkokat dem, tänker att lite mer vegetarisk mat kanske gör världen gott.
Valde ekologiska morötter istället för billiga varianten och var nogrann med att släcka alla lampor när jag gick hemifrån. Med dessa fina kompenserande åtgärder kan jag väl få ha kvar min jacka? Man kan int göra rätt hela tiden, faktiskt.

Förhoppningar och regnbågar.

Testade en ny grej igår: att gå på bio med mig själv som sällskap.
Det var en spännande upplevelse. Fick en plats mellan två par av rejäla stabila rediga väninnor i 50+ åldern. Det kändes tryggt och ombonat. Min vän P gjorde samma sak för ett år sen och menar på att det var bland det värsta han varit med om. Han hade fått en plats mellan två nyförälskade par och livrädd suttit och spanat mot ingången befarandes att någon han kände skulle göra entré och upptäcka att han var där för att sedan dra slutsatsen att han måste vara ensammast i världen, som går på bio själv. Ja, och sen under hela filmen gissar jag att han inte satt och tänkte på nåt annat än vad folk trodde om honom som satt där utan sällskap.
Riktigt så kände inte jag mig. Jag köpte en påse biogodis, kollade på Mammut och grät en skvätt.
Däremot fattar jag varför bio trots allt är mer en grej man ska göra tillsammans, man saknar nämligen nån att diskutera med just efteråt eller ursäkta sig för att mascaran har runnit.

Tenta i eftermiddag och jag tycks göra det mesta utom att just plugga, vilket jag borde. Och kommer att ta tag i alldelens strax. Kan också, för kännedom, meddela att jag fått ett svar på kontaktannonsen:

>Jag är hur bra som helst på bugg när jag är onykter. Tycker iaf jag :) Tyvärr hatar jag att gå på styrdans så jag går nog bort ändå. <

Skit var det värt.

"Hörrödu din gitarrcasanova, det här är inget scoutläger..."

Jo, såhär va...vi glider runt i myskläder och slödricker lite öl då han ramlar in.

Trubaduren Hasse, grabben med G, gitarrknäpparé. Han entrar verkligen rummet med ambitionen att få showa (det blir rätt uppenbart med en gitarr på ryggen och en PÄRM i handen). Gissningsvis dröjer det en kvart innan gitarren dras fram och före det sveper han en wiskey, slänger sig med balla skidåkartermer samt lägger några kommentarer om några skotermattor?! Allt medan jag sitter kvar i soffan i mina långfillingar och fascineras.

-Ska vi ha allsång?! (inget svar, men Hasse fortsätter...) Välj nåt ur PÄRMEN!

Okej, jag bläddrar och kära vänner där finns verkligen klassikernas klassiker...Alla Tomas Ledins dängor, Roxettes Joyride, Lena Ph och Cornelis allsångsklassiker, varvat med en jävla massa Whitesnake?! och lite Idas sommarvisa. Och Creedance förstås.
Högst ironiskt ber jag honom spela "Trubaduren".
Högst seriöst tar han sedan ton och sjunger sången helt utan ironi, med STÖRSTA möjliga inlevelse...och fast jag vet att jag också är en sån som älskar att sjunga allsång i grupp tillsammans med nån som kan lira gura så skäms jag så in i bomben för det mänskliga fenomenet "Trubaduren". Tror det beror på att Hasse är så oerhört uppe i sig själv och sin stund i rampljuset. Och så himla superseriös i sin roll som nån slags allsångsledare.

Det är fint med människor som brinner för saker.
Och med människor som inte tar saker på för stort allvar.
Ett brinnande intresse med allt för stort allvar, i kombination med Hasse och en gitarr kan däremot bli för mycket, också för mig. Men underhållningsvärdet var stort, det kan ingen ta ifrån honom.

Och ni är revisorer?

Nja. Inte riktigt va.
Men för skojs skull väljer vi att i helgen kalla oss "Team Öhrlings Pricewater HouseCoopers".
För skojs skull alltså.

Idag; nånstans mellan minus 5 och 10, strålande sol på förmiddan och vackrare grejer får man leta efter. Näst intill frireligöst faktiskt.

Anders och Tony är med oss, det känns tryggt, vi har lagat köttfärssås av 1,7 kilo kött och strosar omkring i de bästa av plagg (understället).
Joråsåatt, jag har det bra, vi ses!

Saker som gör mig glad...

Att jag är svag för ostbrickor och vin har jag ju just förklarat...

Här; några andra saker som lyst upp min tillvaro de senaste dagarna:
* Buggen & dansaklänningen
* Wyclef Jean - The Ecleftic (veckans morgonrutin: att avlyssna spår 16-19 allt medan jag styr upp tandborstning, påklädning och tillpiffning).
* Musicerande i glädjefull å kravlös form (VV, en tisdagkväll t ex, med mina favoritmusiker, nån gitarr, ett piano, ägg, tamburin, en sångpärm och ett stort dansgolv att utöva diverse moves på).

Och att det i måndags ramlade in 4400 kronor i present från skatteverket känns också helt okej. Det betyder mer utrymme och investeringar i livskvalité. Tjoho.

Nu: packning, och en trivsam långhelg i Hemavan. På återseende.

Lite mat å ett hem, ett glas vin å en vän, Allt annat känns så överdrivet...

Jag tycker om söndagar som denna då det sköna DJ-paret Jerka & Mercan plingar på med en flaska rött och en ostbricka i bakfickan!

Det finns några saker jag är väldigt svag för.
Ostbricka å rödvin hör till dessa.
Jag tackar och bockar, helt enkelt.

Nostalgia locomotive.

Min mamma ligger i min soffa och dansar till Miriam Makebas Pata pata.
Det är nåt väldigt fint och roande med det.

Stand by your band.

...bandmiddag å rep hos mig i afton och L säger:
>jag har skrivit ut den där låten, "hur mycket sprit har du? räcker det till att bränna ner fjärden?" eller vad den nu heter<.

Nästan perfekt

Det hängde en lapp igår, på anslagstavlan...en snubbe som sökte danspartner i bugg och, hm, var det kanske foxtrot? Ibland så bara ramlar saker ner framför ögonen på en alltså.
Allt för sällan blir det prick så bra som det verkar dock.

Parentesen den här gången ligger i en ynka detalj.
Han ville tävlingsdansa. (hur svårt ska det va?)

Hatar när det händer.

"Gate closed", eller: "Jag är ibland mycket mer disträ än man kan tro".

Alltså...i somras lekte vi leken "vilken-karaktär-i-den-här-sagan- är-du-mest-lik?"
Och det slutade alltid med att jag blev muminmamman, farmorn i bamse, Kängu, farmor anka eller vilken jäkla hemmamorsa som helst. Ja ni märker...jag vart ju irriterad tillslut och försökte motivera varför jag skulle få bli nån lite skojigare, som Tiger, tillexempel. Men lyckades aldrig övertyga.

Med anknytning till detta slänger jag därför in en liten anekdot som inträffade för nån timme sen. Jag ska flyga hemåt, efter en långhelg i vår huvvustad. Tar flygbussen till Arlanda, anländer med god marginal, checkar gatenumret (35), går på toa och slår mig ner vid gate 36. Letar upp min nyinköpta bok och lutar mig tillbaks...njuter av lugnet och hinner tänka att himlars vad lite folk som flyger i afton, men det är ju klart, det är väl så måndagkvällar...
Så råkar jag av en händelse få syn på en klocka.
21:00...21:10 lyfter ju jag, konstigt att ingen annan är här!
Då föll poletten ner. Rusar till skärmen med gatenummer där texten "Gate closed" står skriven med röd överstuken text.

Men hörrni, det där gör dom ju bara för att skrämmas.
Som siste passagerare stiger jag sedan på planet, med lugnet helt i behåll.
Och marginalen på min sida. Den rätta sidan.

Och nu är jag tillbaka i lunket på den här höjden. Efter en helg där nån bjöd mig på potatisgratäng å vin och nån annan lärde mig om engagemang och gruppsykologi. Där zinkensdamm kände igen mig och vi fick gå på cirkus, och äta tapas i okontrollerbara mängder. Då lördagsnatten blev en bar på götgatan med min kära vän (på väg till thailand) och en skojfrisk typ som fick min reflex. Där jag sov 4 timmar för att möta söndagens fullspäckade program med powerpointföreläsningar, jagärbästivärlden-leken och släktmiddag. Och måndagen sen med ångest och energi, där jag vart sekreterare, hinkade kaffe, reafyndade till max, åt sushi med hon som ska till värmen, fikade med densamme och fascinerades av huvudstaden för Sverige.
I tiden.

Styrdansen, mina vänner, styrdansen!

Shitshit...ibland är det roligt va. Ända sen den där magiska kvällen på Skogis i våras då jag tafatt virvlade runt på dansgolvet till tonerna av Svärmorsdrömmarz, har jag ju vetat, att det där med bugg, det måste nog varje människa lära sig. Visst att det var jävligt kul fast jag inte alls klarar av att nån för mig och fast den som förde mig inte alls klarade av att föra. Hur roligt ska det då inte bli på riktigt? Då man lärt sig dansens ädla konst och virvlar runt i värsta sortens dansaklänningar..va?!

Ja...ett sätt att lära sig är ju att gå en kurs. Men för att gå den där kursen krävs helst en meddansare och mina egna försök att ragga nån villig till detta har ju inte gått särskilt bra...antingen så är de bögar som inte dansar, redan fulllärda eller bara fattiga. Nåväl. Nu har mina vänner börjat hjälpa till. Fick precis en bekräftelse från en dejtingsajt där "jag" (läs E) hade registrerat en användare med följande meddelande:

>Hej jag är en glad tjej som bor i Umeå vars enda målsättning med det här är att hitta en danspartner. Jag har försökt med folk jag känner men ingen kan eller vill. Nu får jag förlita mej på detta! Mvh⁄danstjejen ps: det är bugg det handlar om! ds. <

Haha. Fantastiskt. Nån här som känner nån vars stora dröm är att lära sig bugga, vänligen kontakta underteckad.

// Linnéa

These boots are made for walkin (and that's JUST what they do).

Åh, gud...såhär var det va;
Vaknade av mig själv 11.15 efter att ha stängt av 9:00 alarmet i sömnen.
Ja, det gjorde ju inget...njöt av kaffe å frukost och kände hur solen strålade mig i nacken...
Hastade på mig kläder och älgade iväg mot Östra Ersboda för lite mysig secondhand shopping, lite sytembolag och avslutningsvis lite storhandling för att sen ta bussen hem, var det tänkt. Och precis så blev det också...med ett litetlitet undantag på slutet. Den där jävla busshållplatsen som enligt turlistan ska va placerad i ÖstraErsbodacentrum, vars fan är den?!?! För alltså..nu hade jag en sprängfylld ryggsäck och två fulla kassar att släpa på. Och helt på sanning skulle jag ha tagit bussen som gick 14:51, men eftersom jag hela tiden hittade hållplatser där inte min buss passerade förbi dröjde det ändå tills 15:43 innan jag hittade den rätta hållplatsen, på marieberg. Och under den här tiden var jag ständigt promenerande, som i en cirkel med hopp om en lämplig hållplats. Mer och mer irriterad över lokaltrafiken. Faktum är ju att jag hade vart hemma vid det laget om jag inte snurrat runt så väldigt. Nej, tacka vet jag de gamla klassiska apostlahästarna. Alltid bäst när det gäller.

(Gotta Get Some Action) Now!

Kollar på Dom kallar oss artister & The Hellacopters...

Och känner mig plötsligt inte så frän i jämförelse.

Dom är däremot väldigt mkt rock'n roll.

Och det här http://www.youtube.com/watch?v=lZjdODnOF9M
Är å sin sida väldigt mkt rock'n roll.
På det stillsamma sättet. På tal om Hellacopters alltså.

För, minns du Annerdahls kyrkan i början av augusti?
Sömninga människor och den vackraste av musik. Vill. Tillbaka.

(ja, Hederos&Hellberg har gjort en magnifik cover på GottaGetSomeAction-låten, men eftersom jag inte hittade den på youtube, vart det såhär. Och eftersom jag är trög och inte fattar hur man får bort själva hela adresskiten så att det blir sådär snitsigt så ser det sådär b-igt ut här ovanför. men skit i det å tryck ändå, för det är ju så vackert).

Söndagmåndagsång.

Okej, jag erkänner, jag har köpt en till dyr grej.
Tror jag gillar prylar.
I synnerhet när det kommer till friluftsliv.
Den här gången heter investeringen Houdini.
Men jag fick 10% rabatt.
Det kändes genast mkt bättre.
Och dessutom tjänade jag massa pengar när jag i lördags slog till och köpte några billiga tågbiljetter. Umeå-Gbg, fram å tillbaka för ynka 300 spänn kändes överkomligt.

Om tiden vill ifatt och allt går som man tänker sig trängs jag och min vän fotografen på Liseberg framför världens bästa Thåström.
20 mars it is. And will be.

Grått nytt hår! (LOL)

Jag tog med mig tre vänner, trotsade stormen och gjorde ödemarken sällskap de sista timmarna av 2008. Nyårsfirande på mitt favoritställe; tema tjocktröja och huvudbonad.

Tattig nyårsmeny med viss lyxkänsla...eller vad sägs om bordsplacering, snyggservetter, potatisgratäng (färdigköpt, direkt i påse), rostbiff (snyggt upplagt på skärbräda) samt en liten sallad (läs; pärltomater). Serverades på papptallrik. Med ett glas vin. Eller två.

Sen vart det blåbärspaj, tipsrunda, totta och Tp innan vi stormade ut, nervösa för att missa det magiska klockslaget. Iklädda skoteroveraller. Några minuter för tidigt fyrade vi sedan av de fantastiska raketerna och drack asti i de fulaste av plasmuggar. Sen la vi oss på rygg i skaren och vart nästan frälsta av det magnifika stjärnvalvet.

Eldade finbastun, bastade och sen: nokkoma. Vaknade med en förkylning på halsen men med förhoppning om ett oslagbart år!

Eder / Linnéa (á la 2009 års upplaga)!