Visst finns det hopp för mänskligheten!

En skitfingrej hände mig igårkväll.
Helt oanmält plingade det på och det var ingen som spontant gick in då jag ropade "kom in"!
Alltså drog jag slutsatsen att det inte kunde va L eller någon annan vän.
Och TV-licensen betalar jag, så det gick också bort.
Jehovas vittnen patrullerar väl inte sådär sent heller?
Lite förväntansfull och smånervös går jag därför och öppnar och utanför står ett gulligt par.
-Hej, vi är dina nya grannar, har precis flyttat in här ovanför, tänkte bara hälsa.
Så står tjejen med en stor skål kanelbullar och bjuder mig på en och killen håller i en bunt ljusblå servetter som han så fint räcker mig.
-Jo, så tänkte vi ha inflyttningsfest på fredag och du är välkommen!

Jag hade nästan gett upp hoppet på att sånt fortfarande händer i detta vårt så digitala kommunikationssamhälle.

Älskar att bli överbevisad.